Till mig kommer ofta folk klienter/patienter med – det tyska ordet „Angst“

Vad motvarar då detta på svenska? Jo både ordet rädsla (men ibland innehåller det också  en vagare, difusare förnimelse/känsla av oro och nervosität t.ex inför ett prov) . I andra sammanhang motsvarar snarare ordet ångest.

Att vara rädd för att något konkret t.ex skall gå på tok, eller någon är räff för något t.ex hundar, ormar, eller rädsla inför ett prov i något, är något annat än den malande ångest, som inte alltid är direkt koplad till något konkret. Båda är obehagligt, men för det mesta handlar det  om två skilda saker. På engelska finns de till svenskans motsvarande ord för rädsla och ångest  „fear eller to be afraid of, och anxiety.

Jacqueline Hollander

oh, Du ljuva sommartid, är den ena sidan av medaljen
stress – ångest – oro kan vara den andra ( se.   Coaching och terapi i Berlin)

Sterss, ångest, oro och traumatiska händelser är absolut inget roligt att behöva släpa på i bagaget,  inte heller under sommartiden. Ibland handlar det om att vilja hitta en ny en utväg till någonting eller att kunna sätta gränser som inte är så lätta i det rätta ögonblicket. Andra gånger gäller det lindring av fysisk eller psykisk smärta (det kan även handla om mindre allvarliga saker). Detta fast det finns så mycket fint och gott att tänka på…

Som t.ex när jag för ca en vecka sedan gick upp vid T-bane-stationen vid Berliner Straße och jag han precis gå runt hörnet när jag plötsligt hörde ett elektrikst piano som högljudt spelade “ du ska inte tro det blir somar, ifall inte nån sätter fart…“. Jag blev riktigt varm om hjärtat av denna längtans och förväntansfulla barn-sång, som jag och många med mig vuxit upp med…

Andra gånger kan det kännas tungt och motsträvigt fastän solen skiner och det grönskar så vackert ute…
Ibland när det är tufft kan det vara skönt att kunna få dela med sig av det man känner till någon annan. Det händer då ofta att man kommer sig själv närmare och  tankarna kan få en möjlighet att  klarna av sig själva…

Jacqueline Hollander

Är metoder ( på samma sätt som den „inre familjen och det inre barnet“),  bygger på en ide´ om att vi människor kan föreställa oss att vi är en form av olika inre del-personligheter, fast vi vet att vi bara är en person.

Förra helgen var jag på ett seminare om “ Das innere Team“.  Det inre teamet“ av en man som heter Schulz von Thun.
Det var väldigt intensivt, mycket lärorikt och det var delvis som att få titta rakt in i min egen spegelbild.
Det handlar om delar i den mån, att  vi kan tänka  oss att vi har t.ex  en “ del“, som tycker vi borde vara mer aktiv ( t.ex göra gymnastik), medans en annan del i oss samtidigt fördrar att få ligga på soffan och lata/ta igen sig. När vi nu arbetar med dessa metoder används ibland tillsammans med klienterna/patienterna  speciella „namn“ vad de olika delarna beträffar,  som t.ex barnet, kritikern, den snåla, den givmilda, slösaren, latmasken, pådrivaren… Ofta är det så att “ delarna“ uppstod tidigare i livet, inte sällan under barn- och ungdomsåren.
När “ del-jagen“ medvetet kan kommunicera, föra en dialog med varandra  som käns berikande och man medvetet kan välja och vraka mellan de olika tankegångarna så har man kommit en bit på väg… Då är man inte längre så utelämnad åt sina egna känslor/emotioner.

Dessa metoder kan också kombineras med både EFT,  EMDR, hypnos etc.

Jacqueline Hollander

 

Två helger efter varandra har jag nu varit på olika sorters kurser en i EMDR och en i Ego State-terapi. Båda metoderna är de effektiva vad gäller trauma, men på skilda tillvägagångs sätt. Under båda kurserna använde vi oss av hypnos, inte djup förståss:

Inom Ego State-terapin arbetar man med „delar av oss själva“. Naturligt vis är vi aldrig uppdelade i delar, men vi förställer oss, att vi är det. I slutändan är meningen att dessa delar inom oss skall kunna ha kontakt med varandra och att vi själva skall kunna bestämma vilken dominans de olika delarna skall få ha (i bland kan det handla om en mer vuxen sida av oss själva, ibland en mer barnslig). Dessutom kan „delarna“  också hjälpa varandra i svåra situationer.

Inom  EMDR arbetar vi med minnen av de situationer då vi var överväldigade av det som häde. Vi arbetar med attt få dessa minnen, känslor, tankar och bilder vi har (genom aktivering av olika delar av hjärnan) att bli  mindre stressfylda och emotionellt belastade. Vi som sitter här och nu kan tänka klart och annorlunda, vi har andra möjligheter, att kunna formulera tankegångar och kunna känna andra känslor än vi kunde då i den svåra situationen/de svåra situationerna.

Både inom Ego State-terapin och EMDR arbetar vi ibland också med för oss positiva upplevelser (det kan t.ex röra sig om små saker vi själva värdesätter).

Det var inte något direkt nytt för mig, men det fördjupade min kunskap om dessa båda metoder.

Jacqueline Hollander

Sedan mer än 7 år tillbaka har jag nu flera har nu flera års erfarenhet vad gäller att arbeta med klienter och patienter med mycket olika typer av problem. Många personer jag möter i olika sammanhang kallar vardagsproblem „utmaningar“. Det låter bättre.

Varför kommer då mina klienter och patienter till mig? Som jag skrev, av olika orsaker. Musiker, företagare och lärare har andra problem än läkare och föräldrar/släktingar. Det handlar ofta om konflikter inom familjen, konflikter vad gäller privata relationer eller på arbetsplatsen, rädslor, stress, ångest, missnöje med vikt eller sig själva. Jag har också en del klienter som har „gått in i väggen“ (utmattningssyndrom/ utbrändhet), en del tycker själva att de har för mycket aktiviteter på gång och vill gärna få lite med att sortera ut en del…Andra är rädda för att göra bort sig offentligt.

Några kommer också för attt lära sig EFT (eftersom EFT kan användas som självhjälpsmetod) eller de vill att vi skall arbeta med EFT till sammans. Detta, att arbeta med EFT tillsammans med någon annan kan verkligen fördjupa denna teknik. Det har jag ofta om och om igen fått höra och upplevt själv. Det kan kännas jätte skönt med en supporter, ett stöd…

Jacqueline Hollander

Har Du höga krav på dig själv, ibland nästan omöjliga att uppnå?

Du vill/måste göra något, t. ex hålla ett föredrag i skolan/under en utbildning eller söka ett visst jobb, men samtidigt dyker det upp en känsla av att Du inte är bra nog? Kanske vill du städa,  men du tycker inte att det blir rent nog. Kanske är Du är mamma och försker göra ditt bästa, ändå ligger det en gnagande känsla av att Du skulle nog kunna vara en bättre mamma för dina barn. Det syns ofta inte utanpå, men det ligger ofta där och gnager subtilt  och Du känner dig lätt lite besviken på dig själv.

Då handlar det ofta om att man gärna vill vara perfekt…

Nu när jag skriver på min blogg, vill jag helst att det skall bli perfekt, men „icke sa Nicke“, det får nog bli i mitt nästa liv. Tills dess är det bara att fortsätta vara mig själv, arbeta på min blogg, utan anspråket att det skall bli 100%…

Använder vi EFT, skulle det kunna bli så här: Fastän jag inte är perfekt, accepterar jag mig själv som jag är…

Jacqueline Hollander